Sommarkuster

Om sommaren kan dragningen till kusterna vara mycket lockande

En kust är övergången mellan land och hav, mellan det kända och det ibland okända. Man ser horisonten och kan undra
vad som finns därbortom. Spännande. Lockande. Här på ön Isle of Staffa i de yttre Hebriderna väster om Skottland syns
horisonten och bortom den lär den amerikanska kontinenten finnas. För mer än 1000 år sedan sökte sig nordbor åt det
hållet.

Det finns en mycket känd skotsk låt som heter ”The Road to the Isles”, Vägen till öarna. Lyssna här. Med lite fantasi kan man se
den vägen genom porten i den gamla slottsruinen. Öar har definitionsmässigt mycket kust, vilket är fint för kustsökare.

Det finns många olika sorts kuster och de branta fågelklipporna kan verkligen ge ett dramatiskt intryck.

Materialet i berggrunden har stor betydelse för hur en kust utvecklas via erosionen. I södra England finns ju många kritberg
i kustlinjen, Dovers vita klippor är ju kända historiskt genom att romarna kallade landet Alba (vit) och långt senare sjöng
den mycket populära engelska sångerskan Vera Lynn låten ”The White Cliffs of Dover” från år 1942 som en längtan till att se
blå fåglar flyga över dem i stället för fientliga bombplan under kriget. Hör sången här. Klipporna ovan finns utanför staden
Poole.

Som ett exempel på en annan sorts kustlinje är den långgrunda sandstranden, ovan här på Jyllands västkust i badorten Blokhus.
Stranden är kilometerlång, ja rentav milslång. Stranden avslutas av sanddyner, som har en förmåga att flytta sig inåt landet. Tack
vare den västliga vinden rör sig Jylland från väster till öster på ett märkbart sätt. Under soliga sommardagar är stranden överfull
med badande, men även när det är mulet och blåser är det alltid något på gång.