Musik i sommaren
augusti 10, 2024 14:08:32
Musikfestivaler skapar stor publiktillströmning i ”sommarens soliga dagar”
På Flatön i Bohuslän hölls det sedan i mitten av 1990-talet en musikfestival med Evert Taubes musik, TaubeSpelen. De ägde rum
i Stättebacken, som Tauben skriver om i sina visor och hågkomster. Han var inneboende hos Hulda Johansson, dvs. den Hulda
som omnämns i visan Huldas Karin. Hör den visan här. Detta var på somrarna i början av 1940-talet. Karin var dottern i huset
och sedermera mor till Eva Jarnedal, den ena medlemmen av visgruppen Öbarna. Gruppen har spelat in många av Evert Taubes
visor.
Här ses gruppen framträda under 1990-talet under TaubeSpelen. Förutom Eva är Jan Magnarsson den andre medlemmen i gruppen.
Gruppen framför även många av Jans visor under sina spelningar.
Här ses Stättebacken full av festivalbesökare. TaubeSpelen ägde även rum på den angränsande Ängön, vid Tanumstrand samt de två
senaste gångerna i Gökesäter på Orust. Sven-Bertil Taube deltog under alla föreställningar (kanske borta från någon enstaka
föreställning) under festivalens varande från år 1995 – 2017.
Den kanske mest kända musikfestivalen har varit Visfestivalen i Västervik. Här ses köerna ringla in till spelplatsen i Stegeholms slottsruin.
Uppbyggda läktare inne i ruinen tillåter en tämligen stor publikmängd, men man får ofta vara ute i god tid för att få tag i en biljett.
Scenen med all utrustning har funnits på ett par olika ställen genom åren, men slottsruinens mur är alltid det bestämmande stödet och
inramningen. Festivalen har arrangerats sedan 1966 och den mest kände arrangören var Hansi Schwarz mellan åren 1968 – 2012.
Hansi var ju en av medlemmarna av Hootenanny Singers, som förutom Hansi bestod av Björn Ulvaeus (senare ABBA-medlem), Tonny
Roth och Johan Karlberg. Denna grupp var ju mycket populär på sent 1960-tal samt några år in på 1970-talet. Dess mest kända inspelning
torde ha varit Dans Anderssons dikt Omkring tiggarn från Luossa (hör här).
Många är de artister som uppträtt på scenen i slottsruinen. Från början varade festivalen hela fem dagar, men nu för tiden kör man
torsdag – lördag. Inledningsvis var innehållet strikt visor, men så småningom fick även annan populärmusik förekomma. Så länge
Hansi Schwarz var arrangör tilläts endast ”direktmusik”, förinspelade musikstycken för play-backteknik var förbjudna, vilket störde
en del artister, vars framträdande ofta byggde på sådan metod.
Ett exempel på en artist ses ovan, Tommy Nilsson, som år 2013 framförde delar av sin repertoar, en del visor, kanske, men ballader är
kanske ett bättre uttryck.
Kungen av Västervik, så kallades han, Fred Åkerström, som på 1970-talet alltid var avslutningsartist på onsdagskvällen. En oförglömlig
kväll hade han med sin dotter, Cajsa-Stina, då en ung skolflicka, för första gången. Hennes silverklara ungflickstämma med perfekt tonträff
väckte ett oerhört jubel och skapade ett minne, som Visfestivalen ska vårda ömt.
Lill-Babs!
Är hon vissångerska? Det torde hon inte vara mest ihågkommen som, men som artist är hon ett mycket stort namn i Sverige. Hon fick
avsluta en viskväll år 2013 och som alltid hade hon publiken helt i sin hand. Hyllningarna under och efter framträdandet visade vem
som kan det här med underhållning.
