Förutom gymnastikrörelsen var skarpskytterörelsen de ledande, för att inte säga de enda,
idrottsföreteelserna i mitten av 1800-talet i Sverige. Skytterörelsen uppstod som en folkrörelse
efter initiativ från välkända publicister som Viktor Rydberg och Lars-Johan Hierta. Den ville
främja försvarsviljan och propagera för allmän värnplikt i likhet med modellen i Schweiz med
en frivillig folkbeväpning. Publicisterna hade också frågor som allmän rösträtt och inrättandet
av folkhögskolor på programmet.
Skarpskytterörelsen hade sina glansdagar som en folkrörelse under tiden 1860 – 1880, men efterföljdes
av civila skytteförbund och vid denna tidpunkt grundades Skövde Skyttegille.
Som synes grundades Gillet år 1883, detta i och med att den förutvarande ”Sköfvde frivilliga
skarpskytteförening” lades ned och ombildades till den nya skapelsen ”Sköfvde skyttegille”.
Vilka var då grundarna? Gillets förste ordförande var Carl Petter Zickerman, apotekare i Skövde,
troligen en person med känsla för idéell verksamhet och organisationsförmåga.
Vad är då känt om honom? Kanske mycket, men Internet avslöjar inget, utom att han och hans hustru
Hedvig fostrade en dotter och tre söner. Dottern verkade ta efter fadern, i det att hon anses vara
grundaren av den svenska hembygdsrörelsen, en annan stor folkrörelse, som fortfarande står stark.
Hennes namn var Emma Carolina Helena, men kallades för Lilli Zickerman.
All idrottsverksamhet kostar pengar. I många fall kan idéellt arbete åstadkomma mycket, men oftast
behövs sponsorer, historiskt sett kanske som att en åkerbit skänks till en fotbollsklubb eller att
idrottsföreningar får rabatter av olika slag. En skytterörelse kräver ju vapen, ammunition och en skjutbana,
ingenting av det är gratis.
En person som var mångårig styrelseledamot och välgörare i Gillet, och som år 1931 via sitt testamente
donerade en stor summa pengar, var Daniel Theodor Egnell.
Förutom donationen till Skyttegillet fick Skövde stad på sin tid stora bidrag ur den Egnellska
Stiftelsen för att införskaffa ett par ännu i dag framträdande konstverk i staden, nämligen
Livets Brunn av Ivar Johansson (nu på Hertig Johans torg) samt Gyllen av Helge Johansson
(nu i Kyrkoparken).
Var kom då pengarna från till dessa donationer? Jo, Egnell utvecklade bryggeriet Nordstjernan
till ett av landets mest framträdande landsortsbryggerier.
Nu för tiden är bryggeriverksamheten nedlagd, men huset finns kvar i stadsbilden som ett fint exempel
på det förra sekelskiftets tjusiga byggnadsstil.
I Tyskland, och även t. ex. i Finland, är än idag öltillverkare stora sponsorer till idrottsevenemang,
och även om denna dryck inte räknas som en sportdryck, så har den internationellt stor betydelse för
den kommersiella idrotten. Precis som i exemplet ovan. Dessutom påstår en del maratonlöpare att
magen mår bättre av en lagom mängd öl efteråt…säger de i alla fall.