Varje utfärd behöver en kaffepaus, som den här vid Vätterns nordspets.
Lite solsken på det så leker livet.
Ett torg med kullersten samt en ansenlig lutning – en turistattraktion.
Vårt första resmål var att besöka Grenna Muséum med dess Andréesamlingar.
Varje utfärd kräver förstås en gruppbild.
Utanför muséet finns givetvis en byst av honom –
den store polarforskaren S.A. Andrée.
Bysten är vänd ut emot Vättern och den blickar
rakt mot den bostad, där han växte upp.
Under förevisningen inne på muséet får man se en bild som just visar på denna uppväxt-
bostad.
På den här bilden får vi se gruppens ledare, Samuel August Andrée, med sina båda föl-
jeslagare Knut Fraenkel och Nils Strindberg.
På bilden syns Örnen, ballongen som skulle befästa Sveriges roll som ledande polar-
forskningsnation genom att låta tre män flyga med den över Nordpolen, när den håller
på att fyllas med vätgas. Den 11 juli 1897 var den fylld, och med gott väder och goda vindar
lyfte den från sin hamn på Spetsbergen.
Örnen har landat! Tyvärr efter bara två dagar efter ett antal missöden vid starten, för stort
gasläckage ur ballongen samt nedtyngning på grund av nedisning. Expeditionsmedlemmarna
får nu försöka ta sig tillbaka till civilisationen med hjälp av slädar och medföljande förnöden-
heter, men det går inte bra.
För att försöka få mat samt för att försvara sig sköt de ett antal isbörnar, vilket dokumenterades,
som i den här bilden. Enligt den dagbok som fördes, blev de allt svagare och dog alla så småningom.
Dödsorsakerna har varit föremål för undersökningsförsök samt spekulationer.
Trikiner från isbjörnar, isbjörnsöverfall, förgiftning från medförda konservburkar samt allmän
utmattning har nämnts.
Expeditionen hördes inte av och dess medlemmar antogs döda. Efter 33 år, år 1930, hittades
resterna av expeditionen och dess medlemmar av en slump på Vitön. Allt som var kvar
bärgades och fördes till Stockholm, där man på bilden ser mottagandet vid Blasieholmen.
Dagboken togs om hand, och man lyckades framkalla en del av de fotografiska bilderna,
vilka vi nu ser på muséet.
När man lämnar muséet möts man av denna vackra vy, där färjan till Visingsö råkat
komma med.
Man kommer omedelbart ned till Brahegatan, där vi söker oss fram till..
Är det sagt en tid så är det. Den som väntar på något gott..
..ja, polkagrisgodis, alltså..
Inte nog med att man kan få köpa de rödvita grisarna, man får också en beskrivning av hur de
tillverkas.
Vår kunskapare i dessa frågor visade sig vara en mästare i att berätta om denna konst
på ett välbeskrivande och entusiastiskt sätt, som lovade mycket gott för hans framtida
tillvaro.
I lika hög grad som kollegan berättade om tillverkningen, utförde denne mästare konsten att
tillverka den 100-åriga produkten, med vilken Gränna är så starkt förknippad.
Efter den grandiosa förevisningen var det dags..
..att låta kommersen dra igång med full kraft.
Dags för återsamling inför nästa punkt på dagsprogrammet.
Gyllene Uttern är ett utmärkt ställe om man vill ha lite lunch, där det ligger fint..
..med utblick över Vättern och Gränna.
Mätta och belåtna, med kaffekoppen i högsta hugg och med avkopplande pianomusik live i bakgrunden,
nu är utfärdarna redo för nya intryck.
Ett besök på Rudegården norr om Gisebo på Vätterns sydöstra strand om våren – en vackrare
syn man sällan ser.
Hela äppleodlingen står i full blom.
Väldiga arealer ska ge god skörd av svenska äpplen till hösten. Ägaren tyckte nog att de smakar godast.
Rudenstams bär- och fruktaffär inbjöd till gårdsköp.
De här bären ser verkligen jättefina ut.
Sortimentet är onekligen imponerande.
Hur i hela fridens namn knärullar man senap? Någon som har hört talas om detta?
Dags att lämna den blommande äppeldalen.
Utfärdens sista fikapaus äger rum i Hjo, där man ju vanligtvis kan inhandla rökt sik och andra
Vätterprodukter.
Här gäller det också att ha tur i den sedvanliga utlottningen av nytto-och lyxprylar, som den i vanlig
ordning effektiva anskaffningsgruppen ordnat till. Härvidlag hyllades även den allkunnige/allkunniga
person, som med stor kunskap och livserfarenhet svarat bäst på Bengt Sälls kluriga idrotts- och all-
mänbildningsfrågor. Vem var det detta år?
Ifrån Hjo gick vägen mot solen (om den var framme) och Skövde, och alla tackade som vanligt
Ulla och Börje för en fin utfärd.