Efter att Sällskapet fått efterlängtad förmiddagsfika på godsets kaffestuga vidtog promenaden
upp till Stenhuset.
Stenhuset ligger mycket vackert utmed en sjö.
På slottstrappan tog guiden Anita Fallstrand emot Sällskapet i en replik av en 1500-talsklänning.
Hon genomförde sin uppgift med stor kunskap, stort engagemang och fängslade de åhörande
med berättelsen om en annan tid.
Första anhalten var slottskapellet, som tillkom redan på 1400-talet.
Besökarna ombads att noga stänga dörrarna till kyrkbänkarna, inte för att stänga inne
kyrkobesökarna, men för att gångjärnen från 1400-talet inte skulle slitas för mycket.
Predikstolen finns till höger om koret, vilket blivit så efter influenser från Danmark.
I taket hänger devisen ”Ähra Ware Gudh I Högdene”.
Den här tavlan föreställande Heliga tre konungars tillbedjan av Kristusbarnet tillkom ungefär samtidigt
som kapellet. Konstnären är okänd.
Den här kombinerade vapenskölden med Stenbockarnas och Sparrefamiljens vapen är den
senast tillkomna detaljen i kapellet i samband med ett bröllop familjerna emellan.
Anita berättade om giftermålet år 1552 mellan den 17-åriga Katharina Stenbock och den betydligt
äldre konungen Gustav Vasa. Möjligen var den unga flickan tveksam till giftermålet med den mycket
äldre kungen, men ”man gjorde som kungen ville”. Hennes uppgift blev att ta hand om kungens tio
barn från ett tidigare giftermål, aldrig gifta om sig när kungen dog år 1560 och därefter fortsätta
detta liv på Strömsholm slott i Västmanland tills hon dog år 1621.
Denna förnämliga stenbockska vapensköld hänger i Kungssalen på slottets översta våning.
Förr i tiden kunde man verkligen välkomna gäster.
Metod: Man fyller en sådan här jättekanna, gärna sirligt ornamenterad, med lämplig stark
och god dryck, tar en slurk och lämnar den till nästa gäst, som också tar en slurk osv. tills alla
känner sig välkomna. Inte illa!
Efter utflykten till gamla tider återvände vi till nutiden och gårdsförsäljningen på
Limmareds Säteri.
På bottenvåningen fanns det livsmedel, nyttiga produkter och godsaker, på andravåningen
fanns det gott om färgglada klädesplagg.
Nöjda kunder funderar på hur fynden ska berika livet.
Ännu nöjdare blev man efter att ha inmundigat en lika berömd som god Wienerschnitzel på
Limmareds Värdshus.
Under middagspausen meddelades även resultaten av den sedvanliga frågesporten, som Bengt Säll
i vanlig ordning sammanställt med ett antal luriga flervalsfrågor. De var dels av idrottslig karaktär
men även med allmängiltig inriktning. Bäst för dagen med imponerande 11 rätta svar av 13 var
Per-Olof Persson, som fick ett vackert pris för detta. Imponerande!
Några medlemmar som har en synnerligen god förmåga att tigga ihop priser till ett lotteri är Leif
Adolfsson och Roger Mohlén. Lottdragningen genomfördes under glada tillrop till vinnarna, samt
med förundran varför någon person vann osannolikt mycket.
Sista anhalten på resan blev ett besök på Glasets Hus i Limmared.
Vår guide lotsade oss genom glashanteringens historia i Limmared. Hon betonade att besökare
med obehag inför berättandet om brända och destillerade drycker skulle få det svårt, eftersom
det producerade glaset ofta kom att innehålla sådana.
Det fanns dock mycket annat glasblåst att beskåda som den här takkronan gjord helt i glas.
En stor del av produktionen en gång i tiden handlade om flaskor till läkemedel och laboratorie-
verksamhet.
Här är dock ett exempel på en mycket fin prydnadsprodukt och..
..här är ytterligare en.
Hushållsprodukter som dessa lyser upp varje kök.
Att kunna skapa något sådant här vittnar om en oerhörd yrkesskicklighet och ett utvecklat
konstnärligt sinne.
Även nu för tiden skapas handblåsta glasföremål..
..av ypperlig kvalitet.
Denna skapelse fanns också till beundran.
Slutligen ska
och dess representant Jeanette Svensson tackas, då hon och Sällskapets Inga Britt-Gustafsson
planlagt och genomfört denna fina utfärd våren 2019.
Stort tack!
Att Stenstorps Buss har ett reklamavtal med IFK Skövde verkar klarlagt om man ser ovan,
vilket ett par inbitna IFK-fans var mycket nöjda med.
Emellertid blev det så att några Ur-
-are nästan fick bäras ombord på bussen, då de helst
ville att bussen skulle målas om i andra färger innan avfärd.