Idrottscafé med isracingåkarna från Tidan
april 27, 2024 14:04:04
Hasse ”Is” och Eskil berättade om tävlingar och resor vida omkring i gamla tider
Här ses föredragshållarna i nuvarande version fulla av berättarglädje inför en intresserad och frågvis publik.
Föredraget inleddes med ett inslag från SVT-s sportredaktion, som berättade om en tävling när större delen av det svenska
isracinglandslaget laget bestod av förare från Tidan. Inslaget har bevarats och visades av den lokalhistoriskt intresserade
entusiasten Arnold Karlén.
Isracingen startade på den tiden när det fanns tjocka naturisar att tillgå, som här en bild från år 1969 på sjön Östen.
Då liksom nu behövde isbanorna röjas och prepareras inför tävlingarna och här ses ett hemmabygge med extrabreda
däck och monterad plog på en vanlig personbil. Uppenbarligen var man också beredd att ploga innan dagsljuset kommit.
Hasse och Eskil tävlade hela sina karriärer för Mariestads Motorklubb, vars lag ju heter Örnarna. Här ses laget efter en
lagseger i SM.
Det var dock inte bara hemma i Sverige som Tidanborna åkte till sig framgångar, ävenså deltog de i ett antal VM-finaler
med fina placeringar.
De deltog i många internationella tävlingar och..
..efter en VM-final i Berlin uppmärksammades de i pressen med benämningen ”Undret i Tidan”. Två förare från samma
lilla ort deltog i en tävling med förare från större delen av Europa. Dessutom kan tilläggas att de bägge bott hela sina liv
i Tidan. Kanske kan man här se betydelsen av den högpresterande träningsgruppen, ingen vill vara sämre än de övriga.
Under föredraget vimlade det av tävlingsorter, som besökts under många och långa resor På kartan nedan är ett antal av
dessa utmärkta, vilket visar att Tidanborna sett sig om här i världen.
Under deras aktiva år fanns ju järnridån som ett hinder för att lätt ta sig österut. Eskil berättade om resor med extremt
många gränskontroller för att komma österut, men Hasse kunde också berätta om tävlingar långt bort i öster, dit han flög
och där de sovjetiska arrangörerna tog hand om transporten av cykel inför tävlingar mot de arméanställda sovjetiska
förarna. De svenska grabbarna var amatörer, men som oftast på den tiden fick amatörerna fightas mot statsanställda proffs
från öststaterna.
Eskil berättade om hur han ensam i en bil tog sig till tävlingar i Italien, tvärs över Alperna till platser som olympiaorten Cortina
och den ävenså kända alpinorten Madonna di Campiglio. I Heerenveen och i Cortina åkte han på isar som även användes av
skridskoåkarna Sigge Ericsson, OS-guldmedaljör i Cortina 1956 och Nils van der Pool, VM-guld i Heerenveen 2022. Skridsko-
åkarna vill ha tunn is och isracingåkarna gärna 20 cm under däcken, så det ställs hårda krav på ismakarna om man ska tävla
på samma bana i de två sporterna.
Här är en tävlingsbild från Inzell, vilken ju illustrerar isracingens teknik med extremt låga lägen, som möjliggörs av de
många och långa dubbarna i däcket samt föremålet på följande bild:
Längst ut på vänster styre avslutas det med en kula, som får skrapa i isen. Kulan tillsammans med handtagsstoppet
förhindrar att handen går i isen och den hindrar även att styret fastnar i isen och får föraren på fall.
Förr i tiden fanns ju inga serviceteam så den tekniska servicen på maskinerna fick förarna mestadels göra själva, inklusive
dubbningen.
Här ses Eskil i den svenska landslagsdressen och föraren bredvid honom är isracinglegendaren Posa Serenius.
Nu för tiden är ju den aktiva tiden över, men man kan se minnen från gångna tider i Centralföreningen i Tidan, vilket Eskil
och Arnold Karlén, till vänster på bilden, arbetat upp till ett motormuseum, men även ett museum över Tidan som ort.
Här ses en av Eskils isracingmaskiner tillsammans med minnesmärken, priser och utmärkelser. I museet finns också ett
stort antal motordrivna fordon, typ mopeder och andra samt Eskils unika samling av ett stort antal smörjkannor. Tar man
kontakt med Eskil eller Arnold kan man få se rariteterna samt få ett grepp om den lokala historien.
Eskil: 070 – 341 89 90.
Arnold: 073 – 531 77 96.
Efter mycket berättande och många frågor avtackades gänget från Tidan och alla bjöds på kaffe och sockerkaka.
Kaffet med kakan serverades på sedvanligt vis i det numera museala Julihns-cafét.
Även vid kaffedrickandet fortsatte berättandet, det kommer hela tiden fram nya minnen.
Det historiska bildmaterialet har tillhandahållits av Arnold Karlén och Eskil Jonsson.
